En månad med ASUS PadFone 2

Det är nu en dryg vecka sedan jag tog emot mitt exemplar av ASUS PadFone 2 i egenskap av testpilot i ASUS Nordics tävling. Jag har inte skrivit mycket ännu eftersom jag velat testa telefonen och plattan utförligt innan jag slänger ur mig en lovprisande recension. Ja, ni läste rätt - jag anstränger mig för att vara objektiv trots att jag har en chans att få behålla min PadFone när testet är över och antagligen borde göra mitt yttersta för att ställa mig in hos ASUS för att öka mina chanser, men nej; jag ser inte detta enbart som en chans att ersätta min trasiga HTC One X, utan även som en chans att testa och recensera en exklusiv produkt och därmed förbättra såväl skrivteknik som arbetsmetoder och på köpet utforska surfplattan som koncept - något som jag haft många tankar kring - och vilken roll den kan fylla i min vardag.
Därför kommer jag inte bara klämma och peta på telefonen och plattan och redogöra för dess för- och nackdelar utan även försöka skriva en experimentell krönika där jag utforskar surfplattans användnings-områden och nyttovärde - exempelvis med frågeställningar som "Inom vilka områden kan plattan ersätta den traditionella datorn?" eller "Har plattan en egen, unik nisch?" - utifrån mitt eget icke-professionella perspektiv.

Vill ni hjälpa mig att vinna PadFone:n så får ni gärna kommentera, både här och på eventuella videos jag publicerar. Förslag, kritik eller bara tummen upp  - allt är välkommet.

Ouya - Ooh ja eller Åhh nej?

Hört talas om Ouya? Klart ni har! Den är ett av Kickstarters mest uppmärksammade och snabbast finansierade projekt ^[källa] och kan kortfattat beskrivas som en billig underhållningsmaskin med fokus på öppenhet kontra profit och kontroll. Den använder Android som plattform vilket i teorin innebär samma öppenhet som den vi ser på mobiltelefoner med samma operativsystem och utvecklarna har pratat om hur de inte vill hindra konsumenterna från att öppna konsollen och pilla med den vilket jag tolkar som att de gärna ser modifikationer och nya fyndiga användningsområden för den lilla boxen. Man skulle kanske kunna kalla den spelvärldens Raspberry Pi och tänket som genomsyrar Ouya är så annorlunda att det får de stora konsollerna på marknaden att lika paranoida fasciststater i jämförelse. Det skadar ju dessutom inte att den är snygg!
Trots att jag är ett stort fan av vad man försöker göra med Ouya har jag fortfarande svårt att se mig själv köpa en Ouya så som den ser ut idag. Spelutbudet är helt enkelt för magert för att utgöra ett övertygande säljargument ens för 99 dollar och jag har inget pressande behov att spela Angry Birds eller Cut the Rope på min plasma-TV. Men det är just den ovan nämnda öppenheten som kan göra Ouya till så mycket mer än en smartphone med handkontroll. Hårdvaran - som med tanke på priset är hyggligt påkostad med Tegra 3, WiFi, Bluetooth, och en handkontroll med touchfunktion - lär kunna hantera både streaming och högupplöst video (detta hänger naturligtvis på fler faktorer än bara råstyrka) utan problem och förhoppningsvis kan det i framtiden bli möjligt att använda Androidappar för exempelvis Spotify, Netflix och YouTube.
Med tanke på att jag för två år sedan köpte en mediaextender från Western Digital som kombinerade godkända uppspelnings-möjligheter (inget ljud över optisk kabel i vissa h264-videos) med ett buggigt interface, usel support och begränsade extrafunktioner (YouTube-appen kunde inte heller spela ljud över optisk kabel) för närapå 800kr så börjar en Ouya med XBMC (Xbox Media Center) för samma pris se ut som ett väldigt prisvärt alternativ, åtminstone på pappret. I ett fall som detta ser jag spelen som en välkommen bonus och risken att jag ångrar mitt köp om utbudet aldrig växer minskar markant.